Spelar spel som jag glömt att dom existerar, somnar alldeles för sent och vaknar med ångest.
Träffar personer som inte bryr sig om jag är glad eller ledsen, som inte bryr sig om jag säger samma saker.
Jag pratar i telefon alldeles för länge, är förkyld  och hatar att jag inte kan träna. Har lite ångest att jag bara har tills i Augusti på mig att träna upp min kondition , för att sedan åka på antagningsprövning för gmu.
Jag önskar att man kunde styra sin känslor, och att allt blev som förut. Och inte behöva stå maktlös när någon tar jordens dåligaste beslut. Men det enda jag kan göra är att gå vidare.